Nazdarovje

hej. sluta hemsöka mina drömmar dom blir mardrömmar. med vänliga hälsningar, jag.

Du är fan dum i hela jävla huvudet.
Hade varit skönt med ett utbrott nu.
Hej!

sitter här som ett jävla fån.
men åh du är så sorglig
måste försöka andas lite, vänta
jag blir så ledsen samtidigt som jag blir så glad för jag ser numera
detta på ett annat sätt, jag ser verkligheten på ett sätt
du är väldigt långtifrån. våra verkligheter kommer inte att mötas,
vad för slags låtsasvärld lever du i? jo, du har din värld och visst,
den är väl inte på låtsas för dej... men jag undrar så hur du klarar
av att leva i den? hur orkar du se med ögon som ser falskt? känna
med känslor som är stelfrusna? 

i min verklighet går ingenting av det som händer mellan oss ihop,
jag har släppt din hand men du står likförbannat kvar och suger åt
dej all energi ur mej för att leva på den själv sen. så känns det.
det vore väldigt snällt om du kunde sluta våldsgästa mej nu. behöver inte.
orkar inte. vill inte. tack. med vänliga hälsningar. Dasha.


(det kommer snart ett till)

allt är så jävla genomskådligt. genomskinligt.
jag är så trött på allt, på alla.
det är så lätt att se igenom.
allt är likadant.
allt är bara på låtsas. så frustrerande, äckligt och deprimerande.
jag behöver inte allt det här. dig, dom, detta. 
jag accepterar inte, jag vill inte. det är sånt trams alltihop.
och jag vill inte vara med.
då är jag hellre ensam.

i en evighet nu har jag vaknat med tron på något, 
med hoppet om att livet blir så fint tillslut
men i en evighet nu har jag vaknat och bara
velat somna om 


såna som vi med lyckan mitt i sorgen.
vi ställer frågor och jag är trött på mina svar.
men du finns i mina drömmar när jag sover,
jag vill förändra nån av oss.

Huvudet snurrar varje dag.
Det är så sjukt mycket som händer. Egentligen är det ju skönt när det händer mycket, men samtidigt beror det också på vad det är som händer. Allt som har hänt på senaste har verkligen varit ett enda stort virrvarr av bra och dåligt. Så förvirrande att jag inte längre kunnat urskilja vad som är positivt och vad som är negativt. Det är lite svårt att inte glömma viktiga saker runt omkring, som på något sätt tyvärr inte får plats i nuet. Skuldkänslor hit och dit hela tiden. En kropp med alldeles för mycket tyngd som ändå lyckas fokusera på det bra. Jag tänker nog mest när jag cyklar nu. Det blåser i motvind vilket håll man än trampar och jag blir arg. Alla frustrationer letar sig fram, tittar fram bakom fasaden och vinkar retsamt åt mitt håll. Ännu mer förvirring. Allt är ju ändå såjävlajävla bra. Jag försöker tacka dendärnågon så innerligt för att dom jag älskar finns. Och så skuldkänslor för att dom kanske inte vet om det, för att jag kanske inte berättar det tillräckligt mycket för dom. Är jag en bra människa? Tycker dom att jag är en bra människa? Gör jag det jag ska göra? Åh. Men allt är sjuktfinfint! Det finns hopp om allt. Våren, sommaren, kärleken, lyckan, dentotalafuckinglyckan.

För tre veckor sen var det inte såhär. Om tre veckor är det inte såhär. Det är bara nu det är såhär. Fan, ut och lev! Jag ska ut och leva.

besvikelse följs av besvikelse så, varför inte bara hälla lite socker på.

men du är ändå det finaste jag vet.
jag försöker avläsa dina tankar. agera efter dom.
men ibland blir det svårt, du vet. jag är bara jag.
ingenting du gör kommer någonsin kunna förstöra
mig. det får du aldrig tro. bara jag vet att du
håller mig hårt. att det är mig du ser.


drömde snuskiga drömmar inatt, kanske därför jag
sov så länge. nu kan jag inte sova. jag borde stänga
av nu. se om det fungerar. lyssna till tystnaden ett
tag. det kan göra nytta. jag springer hela tiden
någonstans. även när jag ska sova. kan aldrig
koppla från allting. det är alltid något som måste
vara på. så det distraherar mig. så jag slipper höra
mina egna andetag. det vore alldeles för svårt.
för mycket att tänka på.
varje kväll är jag så bra på att tänka för mycket.
jag gör det nästan med mening. jag skapar min
egna atmosfär, mina egna tankar och jag låter
dom cirkulera i rummet som en cirkel av onda moln.
det är jag själv som bildar bilder och börjar se
mörkt. det är hjärnans fel. min hjärnas fel.

jag kan slippa, tänker jag. men hur jävla lätt är det?
inte det minsta.
jag kan slippa det. men VADFAN VILL DU MIG? låt bli.
det blir bättre sen. ja. det är klart det blir bättre sen.
åh, älskade lilla fina hjärna. du är jag. jag är du.
du kontrollerar mig lika mycket som jag kontrollerar dig.
du gör mig så förvirrad, älskade lilla hjärna.

Jag är så trött på mig.
På vardagen.
På att jag sugs in i nåt jävla äckelfanvakuumingentinghelatidenochdetblirförmycketfuckingjämt.
Kan inte solen bara börja skina, kan inte alla bara må så jävla bra och kan inte allt vara så
sjukt fucking underbart. Pussas och kramas, sexas, mysas, skrattas och älskas.
Jag orkar inte vandra i nån jävla begränsing, i nån oändlig jävla cirkel av oro.

GLADGLADGLAD.

Kom, ta min hand, och låt oss smälta samman.
Kom, ta min hand, och låt oss bli ett.
Kom, ta min hand, så går vi och är glada!

har varit själv hela dagen. vaknade upp i eriks pyttelilla, trånga internatsäng, åkte in till stan för att gå på filosofin, ångrade det lite eftersom jag ändå inte fattade någonting med mitt hundrakilos huvud och spyliknande hosta.
skulle egentligen förföljt en människa idag men insåg, så fort jag kom hem, att det var det absolut sista jag orkade göra. dom senaste fem timmarna har jag legat i min säng, glott på min TV, glott på min dator, glott i en tidning, glott i böcker, glott på mig själv i spegeln och förbannat mitt askgråa ansikte och mina vattniga röda ögon. satt på vattenkokaren minst tio gånger, druckit te 5 gånger av dom, ätit en halv 150 g chokladkaka, osv osv osv.... ni fattar grejen jag är lite bitter. men det är rätt skönt att vara själv faktiskt, FAST jag hade inte bangat någon som tog hand om mig twentyfourseven nu asså... tog hand om mig/håll käften. helt ultimat, nån som bara gör som man säger och är tyst såvida jag inte vill att den ska prata. do not speak unless spoken to.

fett!

gröna linser
lök
morötter
tomat
olivolja
vatten
salt
peppar
lite spiskummin
citron
vitlök (myyycket)

= god/nyttig/mättande soppa!


p.s. det får jättegärna sluta snöa nu

Jag är jättekär i dig

Första ögonblicket kommer aldrig åter.

Allt är så jävla komiskt. Och pissigt. Och underbart. Och galet. Och hemskt.
Och desperat. Och magiskt. Och tragiskt. Och efterblivet...
Jag kommer på mej själv med att stå framför spegeln och skratta som en idiot.

herregud...

Rädslan för att saker ska hända styr det omedvetna.
Ingenting sker av en slump.

vilken väg i livet går du?
hur vet jag om du vill ha med mig?

Jag hatar folk som sitter i en bil vid ett rödljus,
medan jag står på övergångsstället och ska gå
över och när jag tittar på dom så ser jag att dom
skrattar. Tydligt. Åt mig.

Jag vet
jag förstår
men jag vet inte
och jag förstår inte

TYP SÅHÄR GLAD ÄR JAG I KROPPEN IDAG, TYP SÅHÄR MYCKET SKA JAG
FESTA IKVÄLL.

Ja, det är det fan.

Alice frågade, "Kan du vara snäll och säga mig vilken väg jag skall gå?"
"Det beror ganska mycket på vart du vill komma" , sa katten.
"Det spelar ingen roll..." , sa Alice.
"Då spelar det heller ingen roll vilken väg du går" , sa katten.
"...bara jag kommer någonstans" , sa Alice som en förklaring.
"Åh det gör du säkert" , sa katten "bara du går tillräckligt långt."