Nazdarovje

jag vet inte om jag behöver skratta

eller om jag behöver skrika

eller gråta

längre.

Jag MÅSTE göra något!

Det har börjat puttra och är nog påväg att rinna över.

att det ska vara så hemskt svårt.

inatt vred jag på mig minst flera gånger,

en sömn i orolighetens tecken. Sådär ont som det

kan göra ibland när man sover, så kändes det.

Nej fyfan, just nu önskar jag bara för detta att gå över.

Helt och hållet.

Det är nog någonting med dom här tiderna också,

jag vet inte,

kanske.

Det är lustigt,

att jag vill berätta så mycket

men får inte fram ett enda rationellt ord.

Jag behöver komma tillbaka på rätt väg igen,

sluta vilseleda mig.

Sluta.

Jag har ont, en har ont

Två har ont.

Stopp.

Och den här jävla julen också... ja, jag går in med en jävligt negativ inställning till den! Men jag har bakat lussekatter.