Stress.
Stress
Jag satt på tåget som vanligt imorse, det var tio minuter kvar tills det skulle avgå och jag tittade ut genom fönstret med min kaffe tog en klunk och försökte andas i takt. Mannen med veckad panna på andra sidan tågfönstret, framför tidtabellen tittade frustrerat på mig. Jag såg hur han drog en djup suck och skyndade sig till en annan perrong. Direkt efter honom sprang en kvinna, iklädd helsvart kostym och klackar med sin laptop i ena handen och sin espresso latte i andra. Hon var röd i ansiktet och försökte envist kontrollera hennes pappersmugg så att kaffet inte skulle rinna ut. Hon försvann ur mitt synfält lika snabbt som hon dök upp och jag var tvungen att blunda, sluta titta på verkligheten. Jag andades en stund tills jag på nytt öppnade ögonen och istället tittade ut genom det andra fönstret. Stackars kille... Genomsvettig andas han tungt, tungt samtidigt som han ser Köpenhamn-tåget rulla iväg åt jobbets riktning.
Jag blundar, andas lite till. Huvudet, hjärtat, kroppen känns tung. Mår plötsligt illa. Öppnar tidningen, bläddrar - svininfluensa, våldtäkt, fem personer omkomna i brand, sjuttio personer döda av bomb -
Känns som att jag plötsligt trängs med väggar.
Jag, du, vi ser det varje dag. Upplever det, tar in, suger åt, behåller. Stressen, den jävla stressen.
Jag satt på tåget som vanligt imorse, det var tio minuter kvar tills det skulle avgå och jag tittade ut genom fönstret med min kaffe tog en klunk och försökte andas i takt. Mannen med veckad panna på andra sidan tågfönstret, framför tidtabellen tittade frustrerat på mig. Jag såg hur han drog en djup suck och skyndade sig till en annan perrong. Direkt efter honom sprang en kvinna, iklädd helsvart kostym och klackar med sin laptop i ena handen och sin espresso latte i andra. Hon var röd i ansiktet och försökte envist kontrollera hennes pappersmugg så att kaffet inte skulle rinna ut. Hon försvann ur mitt synfält lika snabbt som hon dök upp och jag var tvungen att blunda, sluta titta på verkligheten. Jag andades en stund tills jag på nytt öppnade ögonen och istället tittade ut genom det andra fönstret. Stackars kille... Genomsvettig andas han tungt, tungt samtidigt som han ser Köpenhamn-tåget rulla iväg åt jobbets riktning.
Jag blundar, andas lite till. Huvudet, hjärtat, kroppen känns tung. Mår plötsligt illa. Öppnar tidningen, bläddrar - svininfluensa, våldtäkt, fem personer omkomna i brand, sjuttio personer döda av bomb -
Känns som att jag plötsligt trängs med väggar.
Jag, du, vi ser det varje dag. Upplever det, tar in, suger åt, behåller. Stressen, den jävla stressen.
Kommentarer
Trackback
