Retard
Ibland önskar man att man hade lite livserfarenhet.
Okej att det här är mitt allra första riktiga jobb, men det är inte okej att känna sig så dum i huvudet som jag gör.
Snubblar fram till fyra kunder med fyra stora starka på en vinglande bricka och ska med darrande händer ta betalt. Självklart ska två av dom betala var för sig medan de andra två ska betala tillsammans.
Huvudräkning.
HUVUDRÄKNING?
Jesus, någon, hjälp mig härifrån. Vad fan är 100 minus 38?
Jag vet att 100 minus 38 är 62. Men inte just nu, inte framför fyra 40+are som lite halvt medlidande skrattar åt mitt tappra försök till en ursäkt när jag ger tillbaka fyra kronor för lite.
Efter att ha suttit av min skam genom ett låtsasbesök på toaletten går jag och ställer mig bakom bardisken med ett påklistrat nytt jättebra självförtroende och tar emot en beställning Veckans öl. Den nya Dasha med det jättebra självförtroendet häller upp en öl, som skummar över...
elfte gången i rad (ja, jag har räknat gångerna). Framför chefen, framför kunden.
Visst visste jag att det är jobbigt att vara ny på en arbetsplats men att jag skulle vilja försvinna långt bort bakom bardisken och dessutom känna mig som det nya årets mest missanpassade retard hade jag ingen aning om.
Okej att det här är mitt allra första riktiga jobb, men det är inte okej att känna sig så dum i huvudet som jag gör.
Snubblar fram till fyra kunder med fyra stora starka på en vinglande bricka och ska med darrande händer ta betalt. Självklart ska två av dom betala var för sig medan de andra två ska betala tillsammans.
Huvudräkning.
HUVUDRÄKNING?
Jesus, någon, hjälp mig härifrån. Vad fan är 100 minus 38?
Jag vet att 100 minus 38 är 62. Men inte just nu, inte framför fyra 40+are som lite halvt medlidande skrattar åt mitt tappra försök till en ursäkt när jag ger tillbaka fyra kronor för lite.
Efter att ha suttit av min skam genom ett låtsasbesök på toaletten går jag och ställer mig bakom bardisken med ett påklistrat nytt jättebra självförtroende och tar emot en beställning Veckans öl. Den nya Dasha med det jättebra självförtroendet häller upp en öl, som skummar över...
elfte gången i rad (ja, jag har räknat gångerna). Framför chefen, framför kunden.
Visst visste jag att det är jobbigt att vara ny på en arbetsplats men att jag skulle vilja försvinna långt bort bakom bardisken och dessutom känna mig som det nya årets mest missanpassade retard hade jag ingen aning om.
Kommentarer
Trackback
