Nazdarovje

Jag ser på livet från ett avstånd, ett avstånd jag håller fast vid för att betrakta. Jag ser på allt och förundras... vad är det händer? Jag känner inte längre igen min omgivning, jag förstår inte längre det som sker. Det yttre har fått övertaget och reflekteras i mitt inre. Jag kan inte blunda för verkligheten med mitt inre. Vem har bestämt att allting ska se ut såhär? Vem predikar över vad som är rätt och vad som är fel? Varför står tiden så still? Vems ord och handlingar hjälper? Ovisshet gör mig inte trygg...

jag vill bara känna mig trygg.

Finns det en punkt i den här världen, en punkt där jag kan stanna och andas ut? Kommer jag komma dit någon gång? Jag behöver känna att jag finns, att livet går ut på att våga chansa och riskera...

en förändring.