Lite småkul.

Första ögonblicket kommer aldrig åter.

Allt är så jävla komiskt. Och pissigt. Och underbart. Och galet. Och hemskt.
Och desperat. Och magiskt. Och tragiskt. Och efterblivet...
Jag kommer på mej själv med att stå framför spegeln och skratta som en idiot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0