Nazdarovje

Jag förstår inte vad det är för fel på mig? Jag är ett extremt fall. Ett extremt jävla fall av den konstigaste människan jag någonsin umgåtts med. Jag ser ner på mig själv, jag är blyg när jag minst behöver det, tungan går i lås, läpparna klistras igen. Vad fan håller jag på med? Jag skrattar åt mig själv, jag skrattar åt hur patetisk jag är. Jag känner mig liten, så jävla liten. Det är som att jag ser ner på min äckliga, fula tvilling och tänker "fyfan vad skönt att det inte är jag som håller på så." Men det ÄR JAG!