Nazdarovje

räcker aldrig till
finner ingenting, finner någonting
och förlorar
ännu en gång  är allting så långt borta
ännu en gång finner tomhet en plats i mig

men någonting kommer
jag vet inte ifrån var
och fångar upp mig
fångar upp mig och
tar mig i sina händer, låter mig aldrig gå
ibland undrar jag hur sådana händer ens inte är
förbjudna
dom skrämmer ju livet ur mig
för att dom är så fina
beskyddande
varför just jag?
inte värd dom
dom är mer för sådana som
inte jag
jag drömmer om dom
dom är mina
och när jag vaknar är dom mina
och varför är den första tanken:
varför just jag?