Ja, tänk.

Tänk vad mycket kärlek man missar i rädslan att bli sviken

vad mycket tid man spenderar på att hata i rädslan att finna glädje

vad mycket missnöje man visar, gentemot dom som alltid står bredvid en

Man vågar inte ställa sig på tå för att nå högre i fruktan att tappa balansen

Man stänger in sig när orken inte längre vilar nära till hands

Man trycker tillbaka känslorna, tänk om dom svämmar över...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0