En text.

Jag blir som en text

som är för lätt

att analysera

som är för lätt

att läsa

för lätt

att slänga bort

Jag saknar det som var. Men så är det alltid. Har tänkt på att allt alltid slutar med att man minns tillbaka på det som vart och tänker på det som man aldrig gjorde, men borde ha gjort. Typiskt mig. Fanns så mycket jag kunde ha gjort rätt, men tänkte mig inte för. Typiskt mig. Nu, finns det så många chanser, men jag tar dom aldrig.


Typiskt mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0